| 130 Kapitlet |
1 |
En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
|
2 |
Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.
|
3 |
Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?
|
4 |
Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.
|
5 |
Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.
|
6 |
Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.
|
7 |
Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.
|
8 |
Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.
|