| 108 Kapitlet |
1 |
En sång, en psalm av David.
|
2 |
Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.
|
3 |
Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.
|
4 |
Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.
|
5 |
Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.
|
6 |
Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.
|
7 |
På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.
|
8 |
Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
|
9 |
Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,
|
10 |
Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»
|
11 |
Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
|
12 |
Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
|
13 |
Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.
|
14 |
Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.
|