| 65 Kapitlet |
1 |
För sångmästaren; en psalm; en sång av David.
|
2 |
Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.
|
3 |
Du som hör bön, till dig kommer allt kött.
|
4 |
Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.
|
5 |
Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.
|
6 |
Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;
|
7 |
du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;
|
8 |
du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.
|
9 |
De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.
|
10 |
Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.
|
11 |
Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.
|
12 |
Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.
|
13 |
Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.
|
14 |
Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.
|