| 56 Kapitlet |
1 |
För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.
|
2 |
Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.
|
3 |
Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.
|
4 |
Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.
|
5 |
Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?
|
6 |
Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.
|
7 |
De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.
|
8 |
Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.
|
9 |
Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.
|
10 |
Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.
|
11 |
Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.
|
12 |
På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?
|
13 |
Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.
|
14 |
Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.
|