| 10 Kapitlet |
1 |
Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?
|
2 |
Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!
|
3 |
Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.
|
4 |
Den ogudaktige säger i sitt högmod: »Han frågar icke därefter.» »Det finnes ingen Gud», så äro alla hans tankar.
|
5 |
Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.
|
6 |
Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.»
|
7 |
Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.
|
8 |
Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.
|
9 |
Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.
|
10 |
Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.
|
11 |
Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.»
|
12 |
Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
|
13 |
Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?
|
14 |
Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.
|
15 |
Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.
|
16 |
Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
|
17 |
De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt
|
18 |
för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck.
|